Emily Highfield startade sitt soloprojekt Suldusk 2017. Akustiska toner växer ihop med inslag av neo-folk över djupets atmosfäriska Black metal.
Låtarna väcker inom mig ett storslaget panorama av orörd natur där musiken bara ligger och väntar på att bli hämtad, och dit människan alltid återvänder för att bli hel. Här finns människans sanna essens.
Det är esoteriskt och det är vackert och samtidigt visar sig något brutalt, en kraft som kan svepa bort allt – ifall inte Moder Gaias regler följs. Suldusks underliggande tema är att livet är det som levs på den yttersta branten; lidandet och det som måste offras för att individen ska kunna hitta sin identitet.
Naturen kan vara oerhört vacker men även brutal och det är en stor del av innehållet i Emilys budskap. Det är något dagdrömmande över både melodier och texter samtidigt som det har Black metals tunga djup.
Sången går från något esoteriskt och sakralt till att fullständigt explodera i growlets djup. Hon visar helt klart, att vad som är vackert eller vad som är fult kan vara vice versa beroende på infallsvinkel.
Det finns en rad igenkänningsfaktorer – av Opeth, Agollooch, Myrkyr och Janis Joplin, alla är stora idoler för Emily. Hon inspireras också av sångerskor som Enya och Aleah Stainbridge.
Emily inledde soloprojektet Suldusk 2017. När konsertförfrågningar började komma kände hon att hon måste utveckla det hela, det räckte inte bara med en akustisk gitarr och en ceremoniell trumma. Med sig på vägen fick hon Glenn James på trummor och slagverk, Rose Brio på cello och Alexander Lopez på bas.
– Musiken kommer alltid bestå av en akustisk kärna! Musiken har räddat mitt liv och det gör den fortfarande, säger Emily. “Music speaks where world is frail”
– Jag gör musik för människor med djupa känslor och som förstår att livet ibland måste vara brutalt och omvälvande. Så har livet varit på vår jord sedan människan satte sitt första fotspår på vår planet. Jag tror att den melankoliska klangen tilltalar de människor som tänker och funderar på olika plan, om vad som händer i vår värld. Moder Gaija kan ge men hon kan också vara ytterst brutal.
– Det som fick mig att att plocka upp min gitarr var terrorattacken på Bataclan i Paris 2015. Jag var så fylld av hat och ilska men genom musiken fick jag ur mig allt det negativa.
– Jag laddade upp låtar på Soundcloud. Där fick jag kontakt med Marc Kelsen och med hans bakgrund inom doom och black metal gick allt som på räls. Det var han som satte den exklusiva mixen av akustisk musik och doom/black metal.
– När jag börjar skriva musik handlar det oftast om att jag sitter och leker med gitarren, sen kommer någon slags känsla som jag kan sätta ord på. Många av mina sånger är om identitetssökande. Även författares verk kan ge mig inspiration, som Sylvia Plaths Glaskupan. Vi lever i en värld där vi inte vågar vara oss själva – därför hittar vi på en yta och allt blir kaos. Vi måste inse att vi alla har ett värde och bygga på den värdegrunden, då blir vi stabila.
Emily går i mars in i studion för en ny platta. Hon lovar att det kommer bli lite hårdare men samtidigt kommer man kunna höra att det verkligen är Suldusk. Hon hoppas få komma till Sverige och spela, då Emilys flesta fans finns i Skandinavien och delar av Ryssland.
Tack Emily för ett intressant samtal och hoppas vi ses vid en scen snart!
/Christina “Stina” Wernersson
